srara

Läste ett inlägg på min Jemppas blogg om minnen. Vi har alla härliga minnen, minnen som alltid kommer få ett leende på läpparna men också minnen om händelser då man fått sår för livet som aldrig kommer läcka ut.
Lyssnar på Leona Lewis - yesterday och tänker på hur lyckligt lottad man är med alla sina minnen man har. Jag har härliga minnen, alldeles juvliga. Trots de juvliga minnerna behöver man de dåliga också, de bygger liksom upp en och gör den til vad man är. Man lär sig av sina misstag och förstår vad man kan göra i fortsättningen.

Minns du jenny vad du sa då vi skulle till hangö på påsken?  "jag vill göra något roligt jag alltid kommer att minnas, något jag kan se tillbaka på och bara skratta". Har vi en enda gång talat om vad som hänt i hangö utan att le? Aldrig tror jag ärligt sagt. Minnen för livet är precis vad vi fick,



Jag har dåligt minne men minnen som dessa glömmer man aldrig.

Srara